Torsdagstema 20/2013

Det var en evighet sen jag hann med ett Torsdagstema. Ni vet ju hur det är när sommaren närmar sig. Man liksom tappar tidsuppfattningen. Man går upp och sen är det middag. Det blir ny vecka och vips är det Fredagsmys. Men det gör ju ingenting att tiden går fort om man bara hinner njuta av den. Och soliga dagar är det liksom extra fint att vara mammaledig. Det är också lite därför vi försökt piffa vår balkong i år. På det mest blygsamma vis kan man säga. Vi kommer nämligen spendera det mesta av denna sommar på annan ort. Så vi har varit sparsamma med det gröna. Less is more äger på vår balkong i år kan man säga.

I en loppad plastkruka har jag placerat en nejlika. De gillar direkt solljus och det är ju just inget annat just där kan man säga. Eftersom den läcker lite när jag vattnar har jag sen ställt den på en ljuslykta från Gustavsberg. Det är mest tillfälligt för att det var vad jag hade till hands. Ibland blir det liksom bara som det blir. Det vita bordet är ett fällbord som vi köpte på NK´s rea för något år sedan. Det blir bara 20cm när det fälls ihop. Perfekt för balkongliv helt enkelt.

Jag var ändå tvungen att sätta några fröer och ringblommorna har redan tagit sig ordentligt. Hoppas hinna se dem slå ut innan vi drar.

Två nya stolar som jag gillar, gillar, gillar har vi införskaffat. Eftersom de liksom är virade så ger de ändå lite av en retrofeeling. Så himla sköna att sitta i och kostade bara liten peng på stora varuhuset. Dessutom matchar det ju något alldeles förskräckligt till bordet.

Vår trall är inte vad den en gång var så svärmor fyndade oss snyggaste plastmattorna på loppis som vi lagt ut. De har så fräsigt mönster och perfekt färg eftersom de…

…matchar balkonglådorna perfekt. Ja hörni. Mer uteliv än så här blir det inte från mig idag. Men spritter det liksom i kroppen efter sommarinspiration så är det bara att svänga in hos Fabriken. För där lär det grönska idag.

Harpäls

Alltså den här skålen. Jag blir inte riktigt klok på den. Påminner om Gunnar Nylunds harpälsglasyr. Så där mjuk och melerad. Man vill liksom gå fram och ta på den när man ser den. Känna på materialet. Och visst är den len att känna på. Men kanske aningens mindre spräcklig än Gunnars vanliga alster. Den är heller inte märkt så jag får ingen hjälp på vägen. Vill så gärna att det ska vara Gunnars verk jag hittat för 10 kronor på Röda Korset. Så gärna så gärna.

Fast jag är så klart fasligt nöjd över den ändå. Att jag kan gå fram och klappa den lite lätt på magen. Hur många har så kramgoa skålar hemma liksom?

Drömmigt

När vi var norrut senast gjorde jag faktiskt ett litet drömfynd. Eller litet och litet. Den mäter 17cm på höjden. Det är ju en ganska stor kruka om du frågar mig. Jag hittade den på en loppis i Hudiksvall. Nästan dog lite när jag såg den. För jag kände liksom igen den. Tänkte omedelbart på Bo Fajans eller Gefle. Och när jag kikar runt lite hittar jag ett perfekt inlägg hos Form55 som bara handlar om min kruka. Blomkruka, U-modell från Gefle.

Krukan är formgiven av Arthur Percy 1936 men den producerades ända in på 50-talet. Min kruka är djupstämplad U2 och har en svart märkning som ser ut som 5.15. Alltså mellanstorleken av tre storlekar. Hur som helst. Jag blev väldigt glad när jag såg priset också. 70 kronor begärdes. Drömmigt bara det. Så insåg jag att någon gått hårt åt denna blomkruka i ett tidigare liv. Men jag kan säga på rak arm att det gav jag raka fasiken i. Stöter man på en drömkruka får man ta chansen. Naggen syns knappt och jag har längtat mig tokig efter just den här gröningen. Så med nagg och allt står den nu här hemma i vårt fönster. Jag vet vilken blomma som ska få leva livet i sådan skönhet men den kommer inhandlas först efter semestern. För tillfället. Så räcker det att titta på den. Precis som den är.

Loppistan möter Maria Carlsén

Att fynda retro-textilier är ganska lätt. De finns på var och varannan loppis. Att bli duktig på formspråk och tillverkare är desto mer tidskrävande. Lite av en djungel faktiskt. Maria Carlsén har samlat tyger i 15 år och har fler tyger än hon kan räkna. Färgglada böljande 60-70-talsmönster. Dessutom vet hon nästan allt om vem som designat och kan avgöra bara på tygets struktur vem som tillverkat det. Klart jag ville veta mer om hennes samlande och retrotextiliernas förunderliga värld. Så här är Loppistans möte med Maria Carlsén.

Namn: Maria Carlsén
Ålder: 40 år
Bor: I Sundbyberg
Arbete: Fritidspedagog
Samlar på: Textil
Bästa fyndställe: Hemligt
Maria rekommenderar: Alla borde någon gång i livet resa någonstans ensam….man växer som människa!
Blogg: Gilasgrotta
Instagram: mariaairamcarl

Marias första textilfynd var en längd från finska Marimekko för 15 kronor.

 

Som så många andra samlare började intresset för att fynda på loppisar och auktioner redan som liten. En spänning som sitter kvar i kroppen trots att hon inte längre får en peng att fynda för av farfar. Numer är det en strid ström av loppisar varje vecka för Maria. Man vet ju aldrig när turen slår till. Samlandet av just textiler satte fart först för sisådär femton år sedan när Maria bytte jobb och fick kollegor med samma intresse. Fast redan då kunde hon förstås en hel del om textilier och hon minns tydligt sitt allra första fynd. En stor läcker längd från finska Marimekko.
- Pappa och jag skulle bara ta en sväng på Kupan, berättar Maria. Jag nästan darrande när visade upp vad jag hittade på en hylla. 15 kronor betalade jag. Det är ju helt galet.

Och man får vara beredd att hålla med. Idag skulle få förmodligen ha sådan tur. För intresset för textilier blir bara större och när konkurrensen hårdnar så stiger priserna. Samtidigt som kunskapen också blir större så klart.
- Jag sålde en gång ett tyg från 10-gruppen, Kyoto, till ett oväntat högt pris. Det var ett örngott som jag klippte isär och sålde i tre bitar på Tradera. 1300 kronor slutade den auktionen på. Jag höll på sätta kaffet i halsen när jag såg det, skrattar hon.
De högsta priserna på textilier inbringar annars allt som oftast kändisar som Stig Lindberg och Viola Gråsten. Maria tror att det beror på att de är formgivare som fått relativt mycket tid i strålkastarljuset. Nästan alla som är färg- och formintresserade är idag bekanta med Oomph (VG) eller Herbarium (SL).

Favorit 1. Ekerö av Saini Salonen för Borås Cotton. 

 

Marias fem textil-favoriter är alla signerade olika designers. Men har gemensamt att de är formgivna under 60-70-talen. Saini Salonen är en av Marias absoluta favoritformgivare. Och Ekerö-tyget från Borås Cotton hittade hon på Täby Galopp Loppis för bara något år sedan. När vi fotar det fantastiska tyget kommer jag ihåg att jag sett i ett av Marias blogginlägg att hon refererar ett okänt tyg till Borås på grund av strukturen i tyget. Fasligt imponerande för en textil-novis.
- Det är ganska enkelt när man vet om det, menar Maria. Borås-tygen är nämligen ganska grovt vävda med fibrer här och där som liksom är tjockare än de andra. Det både känns och syns.
Hon berättar också att det lätt går att avgör om ett tyg är av äldre modell på att det inte mäter 150cm på bredden som modernare tyger. Eftersom vävstolarna inte var lika stora mäter de äldre tygerna oftast 130cm. Bara en sådan sak.

Favorit 2. Sommarvind av Göta Trägårdh för KF Hemtextil.

 

Även Göta Trägårdhs design tillhör Marias favoriter. Sommarvind köptes för 3 år sedan på Loppisgaraget i Sundbyberg.
- Det är inte riktigt mina färger, säger hon. Men jag gillar verkligen det organiska mönstret med blad och löv.
Och de flödande formerna är något som återkommer bland Marias tyger. När vi vänder uppmärksamheten mot draperiet i vardagsrummet dyker det upp ett fantastiskt svartvitt mästerverk av Sven Fristedt köpt på Prylmarknad i Kista. Mönstret med böljande rötter och växter har inget namn och hon är osäker på tillverkare. Och det väcker ju frågan hur man egentligen gör för att identifiera sina textilier.
- Jag har kontakt med några andra samlare som kan textilier. Pryl & design till exempel. Jag brukar maila dem bilder. Sen finns det också en Facebook-grupp som heter Vi som älskar 60-70-talstyger. Där kan man också få mycket information.

Ett annat hett tips som Maria ger är att skaffa sig bra referensmaterial. Fyra böcker plockar hon fram. Trycka Tyg, Tryckta Tyger, Marimekko och Tidlösa mönster.
- Tryckta tyger kan vara lite svår att få tag i. Den är från 80-talet och skriven av Inez Svensson som själv var en del av 10-gruppen. Det kan vara en god idé att ta en titt på antikvariat. Eller hålla koll på Tradera förstås.

Favorit 3. Svart-vit textil av Sven Fristedt. Tillverkare okänd.

Man skulle kanske kunna tro att tillverkarna själva skulle veta det mesta kring sina äldre textilier. Att de har arkiv att gräva i. Men Maria säger att hon kontaktat flera textilfabrikanter och att de ofta verkar veta mindre än samlarna själva.
- Ibland går det förstås inte att reda ut var tyger kommer ifrån, menar Maria. Jag har till exempel ett fantastiskt tyg som vi vet heter Orkidé. Men det går inte att få bekräftelse på formgivare. Jag har mailat Borås men de vet inte heller. Själv tror jag att det är Saini Salonen som ligger bakom det eftersom det påminner om hennes stil.

Snabböversikt på några vanliga retrotextil-fabriket och dess formgivare.

 

Men det är ju just det där. Att det känns så svårt att hålla koll på alla textilproducenter. Att veta vad man ska titta efter i stadkanten. Och alla formgivare sen. Som verkar ha hoppat fram och tillbaka mellan fabrikerna. Ena gången gör de ett mönster för Borås. Andra gången signerar de för Marimekko.

- Jag utgår oftast från själva tyget och identifierar, om det går, vem och vart det är gjort, säger Maria. Jag har inte följt någon specifik formgivare och vet faktiskt inte hur det kommer sig att de dyker upp hos olika producenter hela tiden. Men många har nog jobbat för flera olika fabriker.
Och helt överens om att det finns så många att det faktiskt kan förvirra vem som helst bestämmer vi oss för att göra en lista. Och på rak arm får Maria ihop ett helt gäng.

Favorit 4. Pompeja av Märta-Lena Bjerhagen för Borås Cotton.

 

Som en sann samlare har Maria många av sina favoriter i flera färgställningar. Lika tyg men i annan färg alltså.
- Jag har Pompeja i grönt också som jag köpte på Hötorgs-loppisen förra året, berättar Maria. Av det har jag sytt en kudde till soffan.
Vi återkommer till det några gånger. Vad hon egentligen ska göra med alla sina tyger. Ibland finns ju tydliga visioner om vad det ska bli. Kanske oftast så faktiskt. Men när det kommer till kritan är det svårt att sätta saxen i ett tyg som man verkligen gillar.  Tänk om det blir fel. Eller om man ångrar sig. Fast så kan man också ha tur och hitta favorittyget som färdigsytt alster.
- Jag har köpt många tygväskor på typ Kupan och Stadsmissionen eftersom jag känner igen tyget, säger Maria. Någon gång har jag till och med sytt om dem till en kudde när jag kommer hem. Jag är bara glad att de använts till väskor och inte som trasmattor.

Favorit 5. Oomph av Viola Gråsten för Ljungbergs textil.

 

Marias bästa fynd på senare tid återfanns inte som metervara. Utan uppsydd som klänning. Den drömmen liksom. Försäljaren berättade för Maria hur Oomph kostade 10 kronor metern när det begav sig och att hon själv sytt klänningen. Efter noga övervägande lämnade Maria ändå klänningen till en sömmerska och fick en helt fantastisk kjol tillbaka. I perfekt matchning med en liten clutch av tyget som blev över.
- Det är min absolut finaste kjol, berättar Maria. Men det vore så himla roligt att hitta ytterligare ett tyg av Gråsten på loppis. Det vore nog mitt drömfynd faktiskt.

Vad man kan få för 200 pix

Så här innan loppissäsongen gungar igång på allvar tänkte jag att det kunde vara skoj att ta en titt på det ekonomiska läget där ute. På loppisarna alltså. Vi gjorde nämligen en tur i Torsdags. Stannade lite här och där vi hade vägarna förbi. Och jag blir så glad att se vad man egentligen kan skrapa ihop. Med lite tur och tajming så klart. Och 200 kronor.

En samlingsbild. Inser att jag glömt två saker. Två superfina solglasögon från Polaroid med lappen kvar för 30 kronor styck. De kommer i eget inlägg till veckan istället. Annars. Så är detta alltså vad du kan vänta dig fynda för 200 kronor eller mindre i sommar.

Sex kaffekoppar med fat i serien Hyacint från Gefle, två svarta blomfat, en liten blomkruka från Steninge, röd ljuslykta i en serie jag inte kommer ihåg namnet på, gåvagn Micki, örngott med Kalle Anka och en gedigen träpall. Och två solglasögon då.

De sex kaffekopparna med fat kostade underbara 50 kronor på Återvinningscenter i Tierp. En kopp med fat var synnerligen använd och lite naggad. Annars var skicket finnemang.

Krukan är ju lustig. Samma dekor som på Mari Simmulsons brun-vita Rondo-krukor från Upsala Ekeby. Men denna gång djupstämplad Steninge. 5 kronor på Emmaus Gryttby.

Och ljuslyktan. Kan inte komma ihåg namnet på serien men betalade mer än gärna 5 kronor på Återvinningscentrum i Tierp.